Det blev minst sagt åka av i semifinalerna i Champions League.
Både Bayern München och Dortmund vann sina matcher övertygande mot sina spanska motståndare.
Liknelsen med de tyska bilarna BMW och Audi kan inte undvikas.
Dessa märken står för kraft och kvalité. Bayern och Dortmund levererade båda sakerna i sina matcher.

4-0!!! Skrevs siffrorna till då Bayern slog tillbaka Barcelona. När slutade en semifinal med sådana siffror? När förlorade Barcelona med liknande siffror senast?
Det fullkomligen lös av kraft och vilja i det tyska laget. Man offrade sig i varje närkamp och tog långa löpningar med och utan boll.
Det var klasskillnad. Så fort Bayern fick chansen drog man på i högsta hastighet mot mål och det skapades nästan en chans varje gång.
En stor skillnad, som jag ser det, är hur Barcelona väljer att spela när man vinner boll, jämfört med hur Bayern gör detsamma.
När ex. Müller vann boll på mitten så tvekade han inte en sekund, han drev boll rakt mot motståndarmålet med högsta speed. Övriga i laget öste på i samma riktning vilket gjorde att man hade många spelare med i anfallet.
När Xavi vann boll på samma sätt, så stannade han upp spelet och valde en sidledspass, eller ett pass bakåt.
Bayern-spelarna var inte rädda för att ta långa löpningar utan boll, men man löpte också mycket med att driva boll i hög fart.
Det är inte många långa löpningar i maxfart som Barca-spelarna tar, 10-15 meter. Men Bayern-spelaren tar 40-50 meterslöpningar ofta. Och det är inte en spelare, utan många som gör det i varje anfall.
Müller förresten. Vad kan han ha sprungit i matchen? 1,2-1,4 mil? Han var överallt, gjorde mål och passade fram till mål.
Matchens lirare nr 1!!!

Visst två av målen borde inte godkännas, men lägg då till att Bayern borde fått en straff (jo den där kortlinjedomaren gör en massa nytta…). Siffrorna blev kanske lite väl stora, men inte direkt oförtjänta.
Bayern kan trots det stora sifferövertaget inte slå sig till ro, vi vet alla vad Barcelona kan göra på sin hemmaplan.

När man trodde man sett det mesta så redan dagen efter kom nästa fotbollskaramell.
4-1!!! Lika klart och övertygande slog Dortmund tillbaka Real Madrid i sin semifinal som Bayern gjorde i sin mot Barca.
Här är det två lag som växlar tempo direkt när man vinner boll, men Dortmund hanterade det bäst.
1-1 efter första halvlek och jag tänkte att nu kommer Real att bevaka detta, det fanns en risk att Real skulle försöka spela av halvleken. Om det var tanken vet jag naturligtvis inte, men Real-spelarna såg inte alltför nedslagna ut efter Dortmunds 2-1 mål.
Men om det var tanken, så hade dom inte räknat med Dortmunds Arrinera.

Arrinera är Polens svar på Lamborghini. Och det vet vi väl alla vad det står för.
Lewadowski visade många av de kvalittéer som denna bil har som egenskaper.
Snabb, smidig, precis och nästan lite farlig:)
Jag vet inte, men jag kan inte komma ihåg och jag kan inte hitta någonstans att någon gjort FYRA!!! mål i en semifinal i Champions League.
I andra halvlek kändes det nästan som kattens lek med råttan. Dortmund vann närkamper och anföll med mycket folk.
Real stack visst det upp ibland, men man tappade boll på enkla sätt i kombination med att Dortmund-spelarna gjorde fantastiska defensiva jobb.
Det kunde blivit fler mål i båda kassarna, men tre mål skillnad var någon rätt så rättvist i matchen.

Man skulle tro att matcherna är körda. Men räkna inte med det.
Vi har blivit bjudna på det fotbolls-godis som vi hoppades på i dessa två matcherna. Jag tror det kommer mera.
Redan på tisdag nästa vecka spelar Real mot Dortmund och dagen efter Barca mot Bayern.
Det kommer att bli åka av, så sätt på bältet i soffan för spanjorernas chans ligger i att ösa på fullgas framåt och skulle man få ett tidigt ledningsmål så… vi har ju sett vad som kan hända med den tyska mentaliteten.
Det är ju en av nackdelarna med bilar som BWM och Audi, börja dom hacka så är reservdelarna dyra:)
Men man är nog rätt trygga i Dortmund, dom har ju sin Arrinera från Polen.

Allsvenskan drog igång i helgen som gick. En del lag gick på rejält från start, medan andra tog det lite lugnare.
Helt klart är väl att Allsvenskan känns hetare än på bra mycket länge.
Det skrivs, det visas och det snackas mycket Allsvenskan. Det är kul och kanske, kanske kan Allsvenskan få fram ett lag som når den där sista biten som fattats till Champions League.
Just som Allsvenskan kommit igång så går Champions League in i sitt slutskede. Igår och ikväll spelas den första av två kvartsfinalmatcher. Igår valde jag matchen mellan PSG och Barcelona.

Om vi tycker att det skrivs och pratas mycket om Allsvenskan, så är det naturligtvis inget jämfört med snacket inför och efter en sådan match som PSG – Barcelona.
Inte minst har det skrivits mängder kring Zlatans möte med Barca igen. Skulle han lyckas bättre denna gång?
Svaret är absolut ett rungande JA!!! Men hjälpte det PSG att gå vidare? Där är nog svaret ett NEJ!!!

Den Zlatan som visade upp sig igår hade man önskat se oftare. Det kändes som han dominerade det mesta ute på plan.
Han plockade ner svåra passningar, vann nickdueller, hittade passningar som få klarar av, skapade målchanser och var med hela sitt jag ett ständigt hot mot Barcas backlinje.
Resultatet igår blev ett mål och en målgivande assist. Det kunde blivit mer av bägge sakerna. Ingen skapade så mycket chanser både till sig själv och till andra som Zlatan gjorde igår.

I övrigt var det en match som innehöll det mesta man kan önska sig. Det var nära på en taktisk triumf defensivt av PSG.
Det var en hel massa teknik som visades upp. För det mesta ett högt tempo. Det var chansrikt. Och inte minst det var dramatik in i det sista. Precis som en match ska vara när två lag möts på den här nivån.
Jag var beredd på att den väntande tvåan som jag plitat ner på oddset satt när Xavi tryckte in en straff i näst sista minuten. Men det blev bara roligt att kvitteringen kom. Det gör att matchen lever en vecka till.
Nu tror jag att det kommer bli svårt för PSG att fixa returen, med eller utan Messi, men det är kul att matchen hålls vid liv.

Den andra matchen mellan Bayern M och Juventus slutade som väntat med Bayern som segrare.
Här tror jag inte att någon seger ska tas ut i förskott. Juventus är bra och kan mycket väl hålla nollan hemma och samtidigt trycka in ett par bollar framåt.
Men njae, det blir nog Bayern M i semifinal.
Det hade varit en höjdare om Bayern M och Barcelona fått mötas i en semifinal. Riktig mumma för fotbollsälskare.

Ikväll blir det Real Madrid – Galatasaray för min del.
Det kommer med största sannolikhet bli en kul match som kan innehålla just alla de delar som man kan önska av en fotbollsmatch.
Den andra matchen spelas mellan Malaga och Dortmund. Ingen tokig match det heller. Men det är ju så det är så här i slutet på en Champions League säsong, alla matcher är häftiga.
Det kan mycket väl bli Spanien mot Tyskland i båda semifinalerna. Jag tror nämligen att både Real Madrid och Dortmund kommer att gå segrande ur dessa strider.
Så sug på dessa Barcelona – Bayern München och Real Madrid – Dortmund.
Men glöm inte att njuta av de sex matcherna som återstår innan dess:)

Rubriken ”Det finns matcher och så finns det matcher”.
Vad menas?
Jo så som matchen var igår (se ovan) det är den typ av matcher jag gillar.
Sedan finns det de matcher som man förväntar sig mycket av som bara blir … pannkaka.
En sådan tittade jag på i måndags. Chelsea – Manchester United. Omspel i FA-cupen. Allt var uppdukat till en häftig match. Men ack som man blev bedragen.
Två lags coacher som tydligen bestämt sig för att ta ut varandra. Därav en lågt tempo, dåligt passningsspel och väldigt chansfattigt.
Så visst finns det matcher och så finns det matcher. Och jepp jag vet, smaken är olika…

Det blev som väntat en match med stor dramatik när Manchester United tog emot Real Madrid på hemmaplan i CL-returen.
Första matchen slutade 1-1 och det var stor fördel Man U.
En del tyckte att detta kunde gott varit finalen. Det gör inte jag. Finalen spelas i en match, nu fick vi gotta oss i två:)
Det blev en match som innehöll det mesta man kan önska sig och visst var det dramatik. Det blev också en match som man kunde tydligt se hur det mentala svängde fram o tillbaka.

Matchen var jämn med ett litet övertag för Man U. Det kändes som man verkligen hade kontroll på händelserna på plan.
Inte blev den känslan mindre när hemmalaget tog ledningen med 1-0 efter inspel av Nani och som styrdes in av Ramos.
Ledning 1-0 efter första halvlek.
Man fick en känsla av att Real fick igång ett mer vägvinnande spel i början av andra halvlek, men fortfarande kändes det som att Man U hade fullständig koll.
Så hände det som verkligen fick matchen att svänga.
I den 56e minuten kommer en hög boll ut mitt på Manchesters planhalva. Nani springer mot bollen, så gör också Arbeloa. Nani sträcker ut benet för att försöka nå bollen samtidigt som Arbeloa bröstar fram densamma.
Nanis fot träffar i bröstet på Arbeloa.
Det blir ett avbrott för att Arbeloa skulle ses till. Nani låg också en stund i mattan och när han väl reste sig fick han syna det röda kortet.
Min första tanke var gult kort vid situationen, jag hade inte förväntat mig det röda.
Detta var en händelse som tydligt påverkade det mentala hos spelarna o säkert hos ledarna också.
Man såg ganska tydligt att Manchester-spelarnas axlar sjönk, medan Real-spelarnas ögon glödde.
Direkt fick Real ett rejält övertag.
Övertaget resulterade i två mål inskickade av Modric och Ronaldo.
Mer eller mindre direkt på avspark så växlade det mentala igen.
Real blev försiktiga, Man U drog på för fullt då man inte längre hade något att förlora.
Det kunde mycket väl vänt resultatet igen. Hade Man U fått in en boll, o chanser saknades knappast, så hade ögonen glött än mer, medan Real hade blivit än mer oroliga.

Nu blev det inte fler mål. Real Madrid gick vidare med sammanlagt 3-2 och fortsätter sin resa mot finalen.
Efterspelet borde handlat om så mycket annat än just det där röda kortet.
Var det utvisning eller inte? Det man kan konstatera att en del som debatterade detta under kvällen igår hade nog inte allt klart för sig.
Det spelar ingen roll om Nani såg Arbeloa eller ej. Det som domaren tar med i sin beräkning är effekten av händelsen.
Då är det nog inget annat än farligt spel som utspelar sig i stuationen.
Nästa steg för domaren att bedöma är om det är vårdslöst eller våldsamt spel. Här gör domaren bedömningen våldsamt spel. Då är det rött kort som gäller.
Jag vet inte om jag skulle vilja kategorisera det till våldsamt spel.
Men en tanke som slog mig. Om det hade varit det omvända? Om Arbeloa sparkat Nani i bröstet. Hur hade Manchester-spelare och ledare reagerat då? Jag tror jag vet….
Vi måste också ta med en annan sak i diskussionen. Domarens situation.
Vi får se repris på repris på repris… vi får se det ur alla möjliga vinklar, domaren ser det en gång och ska ta ett beslut.
Vi vet inte heller, inte vad jag läst o hört i alla fall, om ex. den assisterande domaren sa något i frågan.

Men som sagt, det är synd att matchen ska få detta efterspel. Den förtjänade så mycket mer.

Det har sagt förrut och tåls att sägas igen.
Champions League är den bästa fotbollsturneringen i världen.
Det är här som vi får se de bästa spelarna i världen i sin bästa miljö, klubblaget.
När sedan det står så mycket på spel som det gör, så vet man att spelarna verkligen ger det där lilla extra i varje situation.
Som i de matcherna som jag valde att titta på i denna omgång.

I tisdags var valet givet. Jag såg första matchen lagen mellan och tänkte inte missa returmatchen.
Jag pratar givetvis om Real Madrid – Dortmund.
I första matchen var man helt lyrisk både under och efter matchen, som vanns av Dortmund med 2-1.
Det var en fotbollsmatch som innehöll mer eller mindre allt man kan begära.
Så nej, matchen i Spanien fick inte missas. Och det blev nästan för bra för att vara sant.

Det var verkligen fullt ös från början av matchen.
Dortmund låg lite längre ner i plan i sitt försvarsspel, men inte så att man fick känslan av att dom skulle gneta till sig en poäng.
Dortmund spelar en härlig anfallsfotboll och frågan man kan ställa sig är om inte tyskarna spelar den bästa omställningsfotbollen just nu i Europa.
När laget vinner boll så verkar inte tanken ens finnas att lugna ner, spela sidled eller spela bakåt.
Nop, hårda markpass i anfallsriktning direkt och sedan fyller man på med ett helt gängt spelare. Inte så sällan med 6-7 man. Det blir farligt nästan varje gång.
En annan sak som också slår en när man tittar på Dortmunds anfallsspel är att dom väldigt ofta utmanar sin ”gubbe”.
Och väldigt ofta hamnar dom i man-man situationer. Det finns många gånger inget understöd från försvarande laget. Beror ju säkert på att det just går så snabbt i deras omställningar.

1-0 för Dortmund kom också genom Reus.
Här kan man fråga sig vad Pepe tänkte på när han klev in framför sin mittbackskollega och försökte vinna en duell, istället för att ta djup.
Det dröjde inte mer än två minuter för Real och Pepe att revanchera sig genom sin stenhårda nick och därmed kvittera.
Det fortsatte sedan, det kändes verkligen som att båda lagen gick för fullt för att vinna.
Det sista som hände i första halvlek var nog det bästa som kunde hända för hur resten skulle se ut.
En genomstickare och den olyckliga Arbeloa var med sista fot på bollen den som åter förde Dortmund i ledning.

Med tanke på hur det såg ut direkt i andra halvlek så råder nog ingen tvekan om vad Mourinho sagt i pausen.
Full sula framåt, fundera inte på morgondagen.
Två byten direkt. In med Essien och Callejón. Dessa herrar blev en rejäl injektion.
Dortmund blev fullständigt nertryckta på egen planhalva, ja nästan intryckta i eget straffområde.
Real var först på alla bollar bollar. Man försökte med alla medel skott, inlägg, instick, dribblingar, ja ALLT för att få til ytterligare en kvittering.
När Kaká kom in på plan så vet, i alla fall inte jag, vad det var för uppställning Real hade på plan. Frågan var kanske mer om det fanns någon sådan.
Kaká visade upp sig från sin bästa sida och började skapa direkt. Och frågan är om han inte borde blivit tilldömd en straff när han gick omkull i ”boxen”.

Det var en fröjd att titta på matchen, och precis som när dom möttes förra gången så satt man och önskade att matcghen inte skulle ta slut.
Det gjorde den naturligtvis. Den gjorde det efter att Real hade kvitterat.
Men det dröjde till den 89e minuten innan Özil kunde sätta dit en frispark (men hur tänkte målisen där?).

Det var det perfekta slutet på en helt underbar fotbollsmatch.
Man önskade att alla fotbollsmatcher skulle se ut på det här viset.
Tjatigt? Jo men det tåls att upprepas. Matchen hade mer eller mindre allt man kan önska sig.
Nu ser det ut som Real och Dortmund tar sig vidare från denna grupp.
Det kan också konstateras att Manchester City återigen har gjort bort sig i CL.

Matchen igår (läs onsdag) som jag valde hade en annan karaktär.
Jag var egentligen inställd på att se matchen mellan Chelsea och Shakhtar Donetsk, men ångra mig i sista stund och valde Celtic – Barcelona.
Det valet var inget jag ångrade senare på kvällen kan jag lova.

Att det kan vara tryck på Celtic Park det har man förstått.
Jag har någonstans skrivit upp att jag skulle åka o se derbyt mellan Celtic och Glasgow, men den möjligheten lär dröja.
Men att det skulle vara ett sådant tryck. Jösses.

Jag spelade en Lången igår. Körde en s.k. säker rad (om den nu finns). Hade en tanke på att sätta en ”tvåa” på Barca, men kände mig lite osäker och hoppade över denna.
Jag hade färskt i tankarna Celtics bravad borta mot Barca och tänkte att det fanns nog ändå en lite chans till skräll i matchen.

Bollinnehavet efter första halvlek 83-17!!! Det är enorma siffror. Nästan svåra att greppa över.
Men under de här 17% så gjorde Celtic första halvleks enda mål genom Wanyama på nick efter en hörna.
Just fasta situationer tänkte man skulle vara Celtics möjlighet att skapa chanser.
Det jublet, vrålet, skriket som kom ut genom högtalarna från tvn var något av de värsta jag hört.
Det var ett sanslöst tryck ett antal minuter efter ledningsmålet som kommentatorerna hade svårt att beskriva.
Underbart och visst hade man en önskan om att få vara på plats.

Spelövertaget från Barca var konstant. Även målchanser skapades och både ribban och stolpen träffades.
Men Celtic spelarna visste nog inte vad ordet trötthet var för något.
Det kämpades och slets över varenda kvadratcentimiter på planen, mest långt ner på egen planhalva.
Så hände det som ibland händer när ett lag pressar och pressar.
Barcelona får en frispark långt ut till höger (sett från Celtics målvakt) utanför 16-meters linjen.
Vid bollen ställer sig Messi och Xavi. Läge för en högerdojja? Nop, Messi tog den.
Inga problem för Forster i målet som mer eller mindre ”limmade” bollen och snabbt drog iväg en utspark.
På denna planhalva fanns endast en Celtic-spelare. Den unge Tony Watt.
Det räckte. Killen sprang ifrån allt och alla och placerade säkert in bollen bakom Valdés.
Detta sker när 7 + tilläggstiden återstår.

Om spelarna i Celtic hade börjat känna av tröttheten så försvann den givetvis på direkten.
Det kastades och täcktes skott och passningar. Långa löpningar gjordes för att skära av passingar.
Publiken vrålade så fort bollen kunde skickas en bit från straffområdet eller en Barca spelare gjorde en felpass.
Glenn Strömberg var uppe i högvarv. När det återstod en minut av tilläggstiden började han (nästan) skrika, ”Det är slut det är slut”.
Visserligen kunde Messi trycka dit en reduceringsboll, men det här var skottarnas kväll.

Att besegra storfavoriten Barcelona slår nog det mesta dessa killar varit med om.
Läste någonstans idag att Lustig jämförde det med upphämtningen i Tyskland.
Det är häftigt när de små slår till de stora. Så har det alltid varit.
Även Erik Niva som satt i studion menade på att man ville matchen skulle ta slut så att vi fick den där stora skrällen.
Häftigt!!!

Häftiga matcher med olika karaktärer.
Den ena ville man aldrig skulle ta slut, den andra kändes som den varade för länge.
Fotboll är en kul sport, extra kul när det blir denna typ av matcher.

Övrigt:
Snälla låt Erik Niva få sitta i studion varje match istället för stolpskottet Bosse Pettersson.
Eftersom ni undrar, så jodå, fyrlingen på lången gick in.

Precis som det ska vara i en final. Dramatik!

Det var stor skillnad mot förra årets final då Barcelona ”lekte” hem finalen mot Manchester United och årets final.
Det var kampen mellan hemmafavoriten och ett nederlagstippat lag som möttes.
Därav det som de flesta förutsåg, ett lag som spelade defensivt och ett offensivt.

Jag tippade 1-1 efter full tid och förlängning. Varför satte jag inte pengar på det?
Däremot hade jag fel på utgången. Allt på grund av en 34-åring!

0-0 till 82e minuten. Då klämde Müller in 1-0 målet för Bayern.
Vem trodde på en vändning då?

Jag spelade in finalen och har tittat på situationen flera ggr och kan inte  hitta något annat än att en viss 34-åring gör det förbannats bra på en hörna. 1-1 är ett faktum i 88e minuten.

Två nickmål i CL-finalen. Är det något som vi ska ta efter?
Naturligtvis inte! Det  är i sådana här matcher tillfälligheter och inget annat.

En 34-åring är i allra högsta grad inblandad i en situation i början av första förlängningskvarten.
Lite sen in i ett försök att nå bollen mot Ribbery kunde bli ödestiget.
Men straffen från Robben slogs inte bättre än att Cech i Chelsea målet kunde rädda.
Men det var straffar som finalen skulle avgöras på. Och en viss 34-åring skulle få visa sin betydelse.

Det var inte länge sedan pressen skrev om den engelska kraschen i europeisk fotboll.
Det var katastrof både här o där.
Engelska klubbar blev utslagna till höger och vänster. Spanien hade tagit över!
Men nu stod vi där. Tyskland mot England. Klassiskt! Klassiskt ända sedan 1966. Var bollen inne eller inte? (Inte ens idag 46 år senare har fotbollen tagit steget närmare sanningen:))
Straffar:

Hur många av oss har inte vandrat den långa vägen från mittlinjen till straffpunkten?
Jag har!!!
Jag har ett av mina värsta minnen från denna vandring!!! Och då har jag ändå inte varit i närheten av denna vandring som spelarna var i München ikväll.
Pressen! Förväntningarna! Löjligt! Går nog inte att beskriva,
En efter en vandrar dom fram.
Hoppet om att bli hjälte. Rädslan om att bli ”förrädare”.

Det finns två som förmodligen känner annorlunda. Målvakterna.
Den som lyckas blir hjälte för ALLTID!
Målvakterna har ett litet övertag. Dom behöver inte fundera på att lyckas eller misslyckas.
Skulle dom inte ens vara i närheten av en straff, så har dom inte ”misslyckats”. Misslyckats har den som ”missat” en straff.

Jag nämner inte de som inte gjorde mål på sina straffar.
Jag nöjer mig med den som satte den sista och avgörande straffen.
Han hade inget att förlora. Drog han in bollen i maskorna, då drog han in pokalen till sitt lag.
Han, jämfört med de som gått tidigare, hade nog en rätt nöjsam färd mot straffpunkten. Han visste, han visste om han satte bollen i maskorna, då säkra han vinsten. Han visste, om han skulle misslyckas, då fanns fortfarande chansen. Han hade inget att förlora.
Kanske var det därför det såg så enkelt ut, eller kanske såg det så enkelt ut för att han just var 34 år gammal.
Han hade erfarenheten. Han är den naturliga målskytten. Han vet hur det är att vara den, just DEN, som avgör dessa typer av matcher.
Det såg löjligt enkelt ut när 34–åringen satte den sista sparken av den långa vandringen av säsongens Champions League.
Didier Drogba!!!
Det är samtidigt löjligt rätt att han får avgöra en sådan här final.
Jag har haft svårt för Drogba. Men man kan aldrig komma ifrån hur fantastisk stor fotbollsspelare detta är.
Det känns så fullständigt rätt att han får avgöra denna tillställning.

Jag kan bara än en gång konstatera,mot vad många andra tycker o tänker. Engelsk fotboll är bara bäst!!!
Nu är det bevisat. IGEN!!!!

Ikväll är det dags för denna säsongs Champions League final.
Det är väl inte de som de flesta tippat skulle göra upp om titeln. Men faktum kvarstår, Bayern München och Chelsea har nått ända fram till final.

Det är självklart en fantastisk känsla att få spela i CL-final, och att då som Bayern M få spela den på hemmaplan är nog obeskrivligt.
Det är inte svårt att lista ut att staden gått i festens tecken under dagen och vad händer om Bayern skulle vinna?

Vi får gå tillbaka till 2001 då Bayern tog sin senaste triumf.
Då vann man mot Valencia efter straffar. Men så sent som 2010 var man i final, då mot Inter som vann med 2-0.
Men att tyskarna är i final är inte helt oväntat. Laget brukar gå bra i CL.

För Chelseas del skulle det bli den första vinsten i denna ärofyllda turnering.
2008 när man var i final senast förlorade man en rysare mot Manchester United efter straffar.
Frank Lampard hette Chelseas målskytt under ordinarie tid. Lampard är på planen ikväll också.
Dags för revansch?

Mina pengar sätter jag nog på Bayern ikväll. Men mycket av Bayern spel bygger på snabba omställningar.
Det kommer Chelsea vara vaksamma på. Chelsea kommer med största sannolikhet lägga sig lågt i sitt försvarsspel och själva satsa omställningar.
Det är förmodligen sista chansen för många i Chelsea att få ta hem turneringen. Därför kanske man ska sätta en peng på ett oavgjort resultat.
Så varför inte? 1-1 efter ordinarie och förlängning. Därefter vinner Bayern på straffar.

Jag tror inte vi kan förvänta oss en sprakande föreställning ikväll, inte på planen i alla fall.
Chelsea kommer att vara försiktiga. Samtidigt vill man inte ha för många bollar i luften mot Gomez alltför nära målramen.
Men intressant kommer finalen att vara.
Och på läktaren, ja där kan vi förvänta oss en ljudvolym och en sprakande föreställning.

Det ser ut som att tipsen går in efter den första omgången av kvartsfinalerna i Champions Leaugue.

Jag såg matchen mellan Benfica och Chelsea i tisdags.
En bra match där återigen Chelsea visade upp sig från sin bästa sida.
Vinsten borta med 1-0 släpper man inte på hemmaplan.

I tisdags spelade även Apoel mot Real Madrid. Kattens lek med råttan.
Starkt ändå av Apoel att stå emot så länge som man gjorde.
3-0 är naturligtvis hur bekvämt som helst att ha med sig till Madrid.
Finns risk att det kan rasa på rätt så rejält i returen.

Igår, onsdag, fick det bli andra halvlek av Milan - Barcelona.
O vilket sömnpiller det var.
Barca stod o ”dytta” boll, medan Milan, bokstavligen, stod och försvara sig.
Messi såg ut som han hade 42 graders feber.
Det hände mer eller mindre ingenting. Bägge lagen verkade vara nöjda med att matchen är öppen inför returen.
Jag skulle inte sätta alla mina pengar på att Barca fixar detta.
En balja för Zlatans Milan kan ställa till med stora problem för Barca.

Den andra matchen som gick känns dock avgjord.
Just nu Europas formstarkaste lag Bayern München slog till med säkra 2-0 borta mot Marseille.
Det släpper man inte på hemmaplan.

Så efter första omgången så lever mit tipps i allra högsta grad.
Alltså fördel för Chelsea, Bayern, Real och till viss mån Barca.

Till helgen startar Allsvenskan i fotboll för herrar.
Det kommer nog ett litet tips på hur årets Allsvenska kommer att sluta även i denna blogg.
Men just nu nöjer jag mid med att citera en rubrik från en tidning.
”Malmö FF har guldläge” så här med rätt exakt 30 omgångar kvar att spela:)

Lottningen i Champions Legues kvartsfinaler är precis avklarade.
Jag skrev ju senast vilka lag jag ville se i semifinalerna. I och med lottningen så är i alla fall första steget avklarat.
Jag tror mig också våga på en gissning på vilka lag som kommer att mötas i finalen den 19 maj i München.
Så här föll lottningen:
Apoel Nicosia – Real Madrid.
Apoel har skrällt färdigt, det här vinner Real M relativt enkelt.

Bayern München – Marseille
Med tanke på hur Bayern såg ut senast i CL så kommer man lekande lätt ta sig till semifinal.

Chelsea – Benfica
Chelsea tar detta. ”Gubbarna” känner nog på sig att det kan vara sista chansen att få lägga händerna på buklan.

Barcelona – Milan
Det var jämna matcher i gruppspelet.
2-2 i Barcelona, medan Barcelona vann borta med 3-2
Jag tror inte det blir så jämnt i semifinal.
Barcelona fixar detta. Tyvärr för Zlatan. Det blir ingen CL-titel i år.

Om detta faller ut så får jag ”mina” lag till semifinal.
Barcelona, Real M, Bayern M och Chelsea.
Lottningen till semifinal gjordes också.
Återigen, blir det som jag tror så får vi följande godbitar i semifinalerna:
Bayern M – Real M
Chelsea – Barcelona

Vilka det blir i final?
Real Madrid – Barcelona.

Eller?

Efter gårdagens sista åttondelsfinaler återstår det åtta lag i Champions League.
Det har varit rena rama målfyrverkeriet i några av matcherna.
Barcelona öste in 10 mål på sina två matcher, varav sju i den ena, mot Leverkusen. Bayern München drog även dom in sju baljor i en match mot Basel. Chelsea fem och Real Madrid fem.
Det har även bjudits på mycket dramatik.
Vem trodde efter att Milan kört över Arsenal med 4-0 hemma att det överhuvudtaget skulle bli match i returen?
Men med andan i halsen lyckades Milan hålla undan.
Marseille tog sig vidare tack vare ett sent mål i returen borta mot Inter och gick vidare på fler bortamål.
Frågan är om inte den mest dramatiska matchen spelades igår.

Napoli vann hemmamötet med 3-1 mot Chelsea.
Igår var det fullt ös framåt saom gällde, från båda lagen. Napoli vaskade fram chanser att göra mål flera gånger om.
Men det var Chelsea genom Drogba som tog ledningen. Det var Terry som utöka ledningen.
2-0 det räckte ju. Men Napolis Inler fixade reduceringsbollen genom ett fantastiskt tekniskt genomförande.
Det var verkligen hög fart i allt från båda lagen. Det kändes lite som en handbollsmatch, med omställningar och chanser i varje anfall. Chelsea fick straff och Lampard tryckte dit 3-1 målet.
Just dessa tre målskyttar har varit i Chelsea i många år. Extra kul att dessa fick vara målskyttar i en så här viktig match.
Det var ju inte bara Chelseas ära som stod på spel, det var hela Englands ära.
Förlängningen fortsatte på samma sätt som de 90 minuter som redan var spelade.
I matchens 110e minut kom så avgörandet.
Drogba lyckades spela in boll vid straffpunkten och där dök Ivanovic upp och tryckte in kulan i maskorna.
Det var en underbar fotbollsmatch. Två lag som verkligen gjorde vad man kunde framåt.

Årets stora överraskning är utan tvekan Apeol Nicosia.
Man slog ut Kim Kjellströms Lyon efter straffar. Men i kvartsfinalen kommer det förmodligen ta tvärstopp.

Om jag tittar på de lag som återstår så har jag fyra lag som jag helst ser i en semifinal.
Barcelona, Real Madrid, Chelsea och Bayern München.
Så när nu lottningen är imorgon (fredag 16 mars) så kan man väl få önska lottningen utfaller ungefär så här:
Barcelona – Milan
Real Madrid – Marseille
Chelsea – Apoel Nicosia
Bayern M – Benfica

Ni har säkert andra önskningar om semifinallag. Men så här tycker jag:)

I tisdags började äntligen världens bästa turnering Champions League.
Fyra matcher i första omgången av två i åttondelsfinalen har spelats med två matcher i tisdags och två i onsdags.

Matcherna i tisdags gick väl som väntat.
Att Barcelona slår Leverkusen var knappast något som man höjde på ögonbrynen för.
Det som man reagera på var väl att Leverkusen spelade så defensivt från start.
Den 3-1 ledning som Barca nu skaffat sig släpper dom såklart inte.

Lyon hade problem med att göra mål mot Apoel. Det blev ett till slut.
Jag tyckte t.o.m. att Lyon hade problem att skapa den mängden målschanser som man ändå hade förväntat sig.
En skral 1-0 ledning som mycket väl Apoel kan vända på hemmaplan.
Kim Kjellström var för övrigt mycket bra i matchen. Det lovar gott inför stundande EM.

En av onsdagens matcher blev inte som förväntat. Den andra gjorde väl det.
Zenit slog Benfica på på hemmaplan i en stelfrusen match.
Stelfrusen med tanke på att det var rejält kallt.
Zenit lyckades göra det viktiga 3-2 i slutet på matchen.
Tror ändå att Benfica kommer att vända den skutan hemma i lite varmare klimat:)

I den andra matchen ställdes Milan mot Arsenal.
Det var denna man själv hade fokus på. Skulle Milan spela ett trögt anfallsspel och Arsenal sitt kvicka omställningsspel?
Matchen var oviss inför starten. Den ovissheten suddades snabbt bort.
Jag säger bara: VILKEN MATCH det blev!!
Milan…. Oj…. Milan…. oj.
Fart, kraft, teknik, taktik, ja allt var med som man vill ha med i en fotbollsmatch och av ett lag.
Zlatan hade sågats inför matchen av bl.a. engelsk press. Men snacka om att dom fick käka upp vartenda ord.
Igår var Zlatan Kung. Men han var inte ensam.
Det var många i Milans gäng som gjorde riktigt bra ifrån sig.
Jag kan inte minnas att jag sett ett italienskt lag spela så här bra fotboll.
Boatengs ledningsmål är teknik och kraft samlat i ett.
Zlatans framspelning till Robinho var magnifik (även om han velat ducka för bollen hade han inte hunnit).
Det var verkligen kul att se.
Arsenal var visst bleka, men dom fick hjälpa av Milan att se så ut.
4-0 kunde lika gärna blivit 6, 7-0.
Såklart att Milan går till kvartsfinal.

Äntligen är turneringen igång igen. Men nu får vi vänta tills på tisdag då det smäller igen.
Då med 2a 2 av 1 8e.