Jag har följt proramserien ”Jag ska bli en stjärna”. Det har varit mycket intressant att se hur engagerade föräldrar inom olika idrotter lever sig in i sina barns idrottsutövande. Hur engagemanget kan gå över till drivande i sitt barns idrottsutövande.
Jag har lite svårt sätta ord på vad jag tycket om allt. Jag vet inte om allt var helt galet, eller om något var sunt.
Ville barnen verkligen utöva det dom gjorde så långt som dom gjorde, eller var det föräldrarnas drift? Visst kunde man skönja att något utav barnen inte hela tiden hade den där glädjen som man vill att barn som utför sitt fritidsintresse ska känna.
Visst kunde man också skönja att föräldrarna inte hade full koll på läget. Sitt eget läge alltså. Som fotbollsföräldrarna som inte visste var hon fått sin vinnarskalle ifrån. Nej, suck, det kan man fråga sig. Som tenniskillen som fick träna istället för att spela match, sedan spela match och sedan träna igen. Detta trots att han hade ont.

Men… vad ville tv 4 med den här programserien? Har jag missat något? Hur har dom tänkt följa upp det? Hade dom ett mål med detta?
Jag menar, t.o.m programmet ”Bonde söker fru” har ju ett slutmål:)

Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg