Jag, som många andra, såg programmet ”Jag vill bli stjärna”. Jag såg också Lennart Ekdahl debattprogram. Jag har läst Ya-artikeln om det idag. Och jag har även läst en krönikör. Jag tänkte först att jag ville avvakta och se vad det hela skulle gå ut på. Men kan inte låta bli att slänga in lite redan nu.
Vad jag menar med ”se vad det hela skulle gå ut på”. Så menar jag hur programmet skulle vinkla det. För det är ju det det handlar om. Hur man vinklar det. När jag läser krönikören skriva ”blossa upp igen”, så blir jag förvånad. Det här är ett ämne som hett debatteras dagligen, men kanske inte just i tv (tyvärr?). Att vi vuxna driver barn i deras idrottande är väl ingen nyhet. Frågan är hur vi ska komma åt det. Det skiljer sig säkert inte så mycket inom de olika idrotterna. Och det ter sig säkert inte så olika heller. Finns säkert inte någon idrott som är värre än den andra. Eller gör det det? Jag vet inte, me kan det tänkas att det drivs lite extra hårt i de idrotter där det finns pengar? Som sagt, jag vet inte. Ren spekulation.
Om jag refererar till programmet ”Jag vill bli stjärna”, så kan jag inte se så mycket som var så himla galet där. En fotbollstokig familj som verkade tillbringa all sin tid på fotboll. Både på som utanför plan. Men jag märkte inte någon speciell hets, lite kaos kanske, men hets? Nej, inte än. Men avslutningen på programmet började visa lite avarter när man spelade i SM. Vi får väl se i nästa program.
Motorcrosskillen kändes lite av farsan dröm mer än killens. Men hets? Nej. Kände inte det ens på tävlingen dom visade. Men det är klart. Om farsan lägger ut så mycket pengar, vad händer om killen en dag säger ”jag vill inte mer”?
Sångerskan? Jag är egentligen mot all form av sådana tävlingar som hon deltog i i tv. Den här talangjakten som hon tydligen vann, har ju tydligen stigit henne rejält åt huvudet. Men hets från mamman? Nej. Inte som jag kunde höra eller se.
Tenniskillen då? Här vet jag inte riktigt. Känns väldigt mycket träning. Specialtränare. Fystränare. 11 år. Det fanns en kommentar som jag reagera på. Dom bästa tränar 20-25 timmar i veckan. Ja ja. Men än har jag inte sett någon hets.
Det ska dock bli intressant att fortsätta följa programserien. Ibland kan vi nog vara lite fördomsfulla och tro lite väl mycket om sådant här.
Men tro för guds skull inte att det inte finns. Det finns och det finns i massor i detta landet också, precis som i många andra länder.

Jag blev lite besviken på Ekdahl debatt. Kändes som det saknades en mix av deltagare. Det kändes nästan lite som att det var ok att köra på.
Herr Gustavsson blev lite trängd av det här avtalet som skrivits med/för hans dotter. Jösses, ett avtal för en 6-åring! Jo jo, den var vacker.
Tur att Björkman trädde in i handlingen lite. Kvalité på träning före mängd. Det kan kanske lungnar några därute.

Krönikören, som jag nämnt ovan, skriver om lite press på våra barn skadar inte!!! Ösregn och tv ska inte gå före träning??? Nähä, varför inte det?
Nu nämns inga åldrar, kanske passande nog, men pratar vi barn så låt dom för jisse namn titta på tv när det ösregnar. Om barnet har ett tillräckligt intresse, så tränar dom oavsett väder. Men en tvingade vuxen i detta sammanhang kan få barnet att tröttna rätt snabbt.

Jag tycker så här. Man ska ALDRIG pressa ett barn till att göra saker dom inte vill (vi pratar idrott här). Låt dom testa på olika saker, olika idrotter. Stötta = skjutsa och vara positiv, i övrigt låg profil. En sak kan jag garantera. Tvinga, pressa, stressa = barn/ungdom skulle med sin idrott.
Det är egentligen varje vuxens ansvar att se till att barn/ungdomar inte far illa i sitt idrottande. Tyvärr har vi en tendens att blunda för detta ibland. Stå upp för våra barn och ungdomar.

Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg