Var ska det sluta?
Publicerad den 21 augusti 2009 klockan 06:48 av Allan LundbladhHar precis läst Jan Ohlssons krönika om fotbollen i sydost. Lite lustigt. På väg in till jobbet idag satt jag och fundera på om jag skulle skriva något om just detta. Det finns poänger i det som Jan skriver. Men det finns saker som jag tycker man ska ta upp också i detta sammanhanget.
Det är sant att så sent som 2006 hade vi fyra lag i div 3. Men ärligt talat kändes det inte som att något av gängen skulle vara mogna för att ta ett steg upp därifrån. Tanken gick närmast den säsongen till att man undra vilket lag som skulle trilla ur. Det var såklart positivt att det fanns så många lag i div 3. Men lite illa också. Klubbarna drog i samma spelare och det var ingen förening som lyckades bättre än någon annan vad gäller att spetsa truppen.
Det är bara så att en region mår bäst av att det finns en ledande förening. Jag har skrivit det förrut, om någon förening skulle ”dra” iväg uppåt, så kommer effekten att andra kommer att hänga på. Den bästa tiden måste varit när Ystads IF FF låg i div 2 och vi hade (om jag minns rätt) Sjöbo IF, IFK Simrishamn och Tomelilla IF i div 3. Då blir det tryck uppåt. Nu säger jag inte att det måste just vara dessa föreningar som ska dessa positioner. Hade det nu varit så att föreningarna varit nöjda med att något gäng fått hålla en position som nr 1 i sydost, så hade det varit frid och fröjd inom fotbollen. Men riktigt så funkar det inte. De gängen som är nedanför nöjer sig inte med att vara nr 2, man gör vad man kan för att bli nr 1.
Jag vill påstå att det är bl.a. detta som gjort att vi hamnat på den här nivån som vi befinner oss i idag.
Jag har också hört detta till leda om att dagens div 3 är detsamma som div 5 när man räknar om. Är det verkligen så? Har man då tittat på strukturen över hur serierna såg ut förr? Har man räknat på hur många lag det är som ligger före?
O nu är de nock. Jag ska ta mig tid en dag o kolla läget. Missförstå mig inte. Det är illa som det är ändå.
En annan orsak till att vi halkar efter stavas KONSTGRÄS. Det går inte att komma ifrån att konstgräs ger helt andra förutsättningar när det gäller träning. Nu snackas det om konstgräsplaner både här och där. Bättre sent än aldrig skulle man väl kunna säga. Har konstgräs så stor betydelse? Träning som träning väl?
Ta en titt på de regioner som tidigt fått tillgång till konstgräs. Svårare än så är det inte. Jag tror dessutom att det kan locka ungdomarna till att både starta och fortsätta längre när dessa kommer till stånd. Det är inte så ”fräckt” att träna på grus.
Det finns fler orsaker till att sydostfotbollen hamnat där den är idag. Jag nöjer mig i ett av fallen bara att säga att Bosman slagit tosit för sydost.
En annan orsak stavas talanger. Det finns många talanger i sydost idag. Det kunde varit fler.
Med fler menar jag de som lämnat fotbollen i sydost för att fortsätta sin utveckling som fotbollsspelare.
Ta en titt i föreningarna i väst. FC Rosengård, IFK Malmö, Trelleborgs FF, Malmö FF, Ängelholms FF m.fl.
Om man skulle kalla hem dessa spelaresom är från vårt hörn, så hade bara dessa kunnat bli en trupp. På vilken nivå?
Snacka om spännande fråga. Skulle kanske kolla en dag.
Det är tyvärr en riktigt negativ sprial som vi pratar om här. I och med att vi inte har lag högre upp än div 3, så måste de som vill något extra med fotbollen söka sig härifrån. Hade vi däremot haft lag i div 1, lag i div 2 och nedåt, så hade vi kunnat behålla dessa spelare lite längre och kvalitén hade blivit bättre. Vi hade säkert blivit intressanta för de Allsvenska klubbarna och ett samarbete skulle vara möjligt. Så de spelare som är verkliga talanger hade hamnat här, men med lite bättre bakgrund än div 4, 5 eller 6-status.
Vad göra? I den bästa av världar så hade man samlat alla föreningar till ett stormöte. Man hade kommit överens om att satsa på en förening som skulle stöttas av alla de andra föreningarna runt denna. Med stötta menas att de bästa spelarna skulle spelat i den här föreningen. Jag vet att det skulle krävas en hel del ekonomi också. Men jag tror det mesta hade löst sig (kanske naiv). Intresset som detta skapat hade gjort att intressenter velat vara med på ”tåget”.
Nu säger en del ”jaha, men då får vi inte ihop lag”. Jag tror att effekten av detta hade gjort att fler börjat spela, fler hade fortsatt längre och fler hade fått utvecklas i sin takt. I vilket fall som helst, så det antalet spelare som finns idag hade inte blivit mindre. Det hade bara blivit en omfördelning.
Det finns idéer. Många tankar kring detta med sydostskånsk fotboll. Det är långt, långt ifrån bara jag som sitter på kammaren och funderar. Frågan är om något kommer att hända i den här riktningen någon gång. Varför funkar det på andra ställe?
Jag tror att vi inom en snar framtid kommer att få se någon form av samarbete mellan några föreningar. Men räcker det? Är det inte dags att sluta upp kring fotbollen i sydost. Som Ohlsson skrev i sin krönika ”The botten is nådd”.
Det är den redan, jag vet inte vad vi ska kalla det steget som Jan är orolig för. Det är, i mina ögon, i alla fall betydligt djupare än botten.
