Vi pratade lite om schlagern i morse på vårt redaktionsmöte. Vår nöjesredaktör Emil Sandgren åker till Leksand nästa vecka, tillsammans med fotografen Anette Sjöstrand, för att bevaka Björn Ranelids debut i Schlager-SM.

Och så pratade vi litegrann om det där med hur fint eller inte fint det är att gilla schlager. Direkt efter att två i redaktionen kunde spontansjunga en låt som vann schlagern för ett antal år sedan.

Jag kan rent ärligt säga att jag sällan tycker att själva musiken och/eller låtarna håller hög kvalité. Men jädrar vilken show det är. Och spännande! Ofta är det ju dessutom så att man hinner få en och annan favorit som man hejar på och därför blir helt förgrymmad när de inte går vidare (det gör de aldrig).

I år kommer jag nog att missa en hel del, tyvärr. I lördags var det ju Stora Idrottsdagen så någon schlager har jag inte sett och när Björn Ranelid uppträder är jag i New York (om svt play funkar i USA kan jag dock ha koll). Men när jag ser på schlagern går jag all-in för det.

Så nej, det är inte fult att gilla schlagern som företeelse. Men ibland kan jag tycka att det är ett lite för segdraget arrangemang. Fyra deltävlingar, andra chansen och så finalen. Sen är det dags för nästa omgång, känns det som.

Men visst – på lördag kommer jag nog att sitta bänkad. Kanske twittra en del dessutom. Följer mig gör du på www.twitter.com/tinsaynes.

Taggar:schlager
Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg